Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
— Nej, jag har många brister, svarade David
häftigt, men jag har sökt sanningen.
— Var? hans fråga kom så hastigt och hans
ansikte nästan lyste av iver, det utstrålade andlighet.
— Jag har varit hos läsarna. Jag älskade dem
sannerligen inte, jag kände avsmak för deras enkla
sånger om blodet och nåden och såren. Men de där
människorna är de enda som dock intressera sig för
det vi kalla själen. Alltså kom jag till dem, men de
förstå sig inte på mitt fall, det vill säja en oomvänd
som inte kan få sig att tro på himmelen. Jag var hos
prästerna, men vi ska inte tala om dem. Somliga jaga
harar, somliga supa och somliga äro skenheliga,
ingen av dem tänker på själen. Därtill äro de
högfärdiga över sitt stånd — särskilt prostar och deras
döttrar. Sedan försökte jag socialisterna, jag
träffade bara materialister, såna där som se kulturhinder
i mässor och böner och förundra sig över att
medeltidsmålarna valde religiösa motiv, och svärma för
grekernas konst, som de tro är världslig bara för det
de inte känner till namnen på alla deras gudar i
brons och marmor. Jag var hos nykterhets folket som
hade förbudet till religion, som levde för förbudet
och dog för förbudet. Jag var över allt och jag vart
hemlös — vi ha bara socialdemokrater som tro på
historisk utveckling och småpojkar till vänster som
tro på preventivmedel och arbetardiktatur. Vart ska
man ta vägen?
— Är det då så omöjligt att vara ensam? frågade
han lugnt. David tyckte han vände bort huvudet och
snyftade.
— Önskar du sällskap med din egen far ? fortsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
