Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
vara i fred så länge. Polisen — razzia — förstås,
han skrattade för sig själv. Men han hörde röster,
kanske hotellet fanns kvar, fast man av vissa skäl
tagit bort skylten. Han knackade hårt fem slag på
dörren — han erinrade sig att han förr knackat
så många slag. Någon ropade "stig in" och han
kiev direkt in i en målarateljé, ett långt och smalt
rum med både tak- och sidobelysning, väggarna
ursprungligen vitmenade och därefter fullklottrade
med figurer, namn och verser. En soffa med grönt
trasigt överdrag fanns därinne, ett bord fullastat
med burkar, spegelbitar, manschetter, en lampa utan
skärm, en kam, en fotogenbutelj, ett schackbräde
med pjäser och många andra ting. I en väldig
engelsk järnsäng längst borta i andra ändan av
rummet satt en trettio års man med mörkt hår,
spetsigt hakskägg, stora, frågande ögon och
utstående kindben. Han spottade oupphörligt brunt spott
på en tidning som låg utbredd framför honom på
golvet. När han fått syn på den nykomne lade han
en ren tidning över den han spottat på och riktade
en ny salva med stor kraft mot den översta, och
stirrade sedan frågande på David, dock utan att
resa sig. — Var så god och sitt, sade han på bruten
svenska. Varpå han spottade igen.
David, som var en enda överraskning, lydde dock
vinken och satte sig, han var just i färd med att börja
förklara varför han kommit hit, när en blek och
eterisk individ med långt hår och iförd målarrock
dök upp från någon slags bädd i ett hörn bakom en
hög tomlådor och presenterade sig som Martinus.
Han kunde vara bortåt tjugufem år, hade ett något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
