Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
fortsätta menuetten, vilket hon dock ej syntes ha
lust till.
Tack vare Hartmans berusade och bedrövade syn
på världen blev stämningen icke tryckt, han satte
genast i gång med en svada som kom mycket lägligt
för David. Han slapp att själv säga någonting och
den unga kvinnan fick tillfälle att ostört betrakta
honom med en viss nyfikenhet.
Hon var mycket vacker och hade ett uttryck mitt
emellan behärskad sorg och vaken livslystnad. David
undrade om hon var Hartmans älskarinna, men snart
nog fann han att de ramlat ihop av en ren
tillfällighet denna eftermiddag. Tydligen voro de
barndoms-bekanta, men sade ändå ej du till varandra, en
omständighet som föreföll egendomlig. Att döma av
hans beteende hyste han inga varmare känslor för
henne. Klar, kall, nästan spefull satt han i en bekväm
stol och betraktade henne. Då och då såg han på
David som om han tänkt: Farlig, inte sant? Detta
retade David, som redan kände sig litet oroad av
hennes sätt att tala och betrakta honom. Hade
Hartman ägt henne och hade de sedan blivit likgiltiga
för varandra och nu spelade komedi? Denna tanke
retade honom ännu mer.
Hon hade mörkt hår, mörka ögon och en hög,
fint välvd panna med mjukt tecknade ögonbryn —
och så var hennes sammetsklädda kropp alldeles
klassiskt välformad. Davids hela lidelsefulla åtrå väcktes
med ens. Varför var han så, tänkte han, varför inte
vara kall som Hartman? Var detta ett släktdrag,
denna så häftigt uppflammande brand, detta
våldsamma begär, eller var hon ännu så ung. Men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
