- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
211

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

ena hade ögon som en slipad glittrande kniv, det
andra var håligt sargat, sårigt, med smink kring såren,
och ögonen sprutade ut orent hat. Och jag tyckte
att jag själv kände igen det ansiktet — jag letade
i mitt minne — ja, det kanske var min första kärlek,
vad minns jag av detta utslocknade fordom?

Kära ni, det är inte min avsikt att vara svinaktig,
allt detta är det nödvändiga förspelet till min historia.
Jag vände om och gick uppåt Jakobsgatan, jag
kunde inte gå hem. Jag sökte något föremål att likna
denna kvinna vid, just i det ögonblick hon knuffades
kull, och jag mindes att jag en gång utanför mitt
tält i Kanada skjutit en skunk med revolver. Jag
sårade — det var en hona, och hon passade på och gav
mig en dusch. Och jag såg en glimt ur hennes ögon
när jag sprang som en rasande för pestluktens skull.
Även nu, på Jakobsgatan skyndade jag på mina steg.
Men då, i Kanada, måste jag bränna upp mina
kläder. Nu ville jag även gå någonstans och bränna mina
kläder, jag kände mig oren av det som jag aldrig
rört vid, åtminstone i dess orena tillstånd. Men jag
ville inte bara bränna kläderna, jag kom på den
besynnerliga idén att allt jag kunde uppfatta av mig
själv bara var en oren kostym, ett illaluktande
omhölje. Det var min kropps alla organ som förorenade
mig. De voro som en gammal skökas klänning, de
borde läggas i lut eller brännas. Men det där begäret
efter renhet, det var mitt verkliga jag. Det måste
finnas där bakom allting, det måste finnas något som
satt innanför alla skal och som aldrig kunde bli orent.
Ett ögonblick tänkte jag på revolvern: ett skott
genom tinningbenet, och ditt orena omhölje blir liggan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free