Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Way kom fram ur en vrå. Hade hon flera barn nu
än när han for ifrån henne? Bar något av dem hans
drag ? Berättade hon för någon ny käck skeppare hur
kär hon haft David — svensken, som legat sjuk och
som inte kunde köpa mat för hennes pengar? Gick
där någon — något slarvigt bylte i en gränd och tog
emot stryk av den elaka Tozy — och som han var
skuld till att det gick där? Bah! Det här var bara
djävulen som pekade finger åt honom och viskade:
var så god, där har du dina rätta hustrur, din
tras-slusk! Kliv inte in bland människorna, där hugger
du i sten!
Hur skulle ban kunna äta och dricka med den här
galenskapen i huvudet? Han var ju redan ångestfull
av tillbedjan. Han älskade hennes själ och varenda
bit av hennes kropp och hennes dräkt. Han avgudade
och åtrådde, högaktade och tillbad. I morgon skulle
han gå och säga henne allt, han skulle ej bry sig om
vad hon svarade, blott han fick säga det. Hon fick
kasta ut honom om hon ville. Men hennes man? Hon
var ju gift! Varför hade han ej tagit reda på de
närmare omständigheterna av Hartman? Komma vad
som komma ville — hon skulle få trampa på honom,
spotta på honom. Men skulle i alla fall inte slippa
undan att få veta det!
Denna kärlek hade överrumplat honom så hastigt
att han nästan häpnade när han eftersinnade det. Hur
hade detta gått till? Han var väl bara ett stort barn,
fast mycket erfaret i en del ting, han hade flammat
till många gånger men aldrig så–
Han somnade innan kamraterna kommo in och
drömde, men inte om henne. Han ville drömma om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
