Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Den trasige hann upp honom igen. — Ursäkta,
men henn har vel —
— Vad fan vill ni?
Den trasige höll upp en penningpung i handen
som föreföll David bekant. — Henn skulle vel inte
händelsevis ha tappat pottmonixen, då när henn vatt
hutad åtå konstapeln?
Han röck till sig börsen, öppnade deri och fick
upp en tjugufemöring som han lade i busens hand.
Så började han halvspringa för att äntligen bli ensam.
Utan närmare eftertanke hamnade han på en ölstuga.
Det var mycket skumt därinne, men han kände väl
till stället. Han upptäcktes genast av den vackraste
serveringsflickan, för sin fägrings skull kallad
Mon-na Lisa, annars hette hon Augusta Gisselkvist. När
hon satte fram mat på Davids bord, stack hon
handen i barmen och framtog ett fotografi av sig själv.
Alla dom andra gästerna hade tyckt det var så likt,
tyckte han att det var så bra? Tyckte han att hon
borde beställa flera, det här var bara provkortet?
— Alldeles förbannat likt! Han tänkte på att han
hade kredit hos Monna Lisa och ville inte vara
ohövlig. Hon stod kvar länge och beundrade sig själv
tills någon ropade bort henne. — Gå, gå, ropade han
till tidningsgubben som kom, jag har läst alla
tidningar, alla, hör han! Gubben bara gapade av
förvåning, men lomade i väg.
Skulle han nu gå upp till Ziri? Vågade han, hur
skulle han säga? Å, min fru, jag älskar er
vansinnigt, ända sen i går ? V ad det skulle låta svinaktigt!
Alldeles som i romanerna, på teatern. Nej, min fru,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
