- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
232

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

och satt vaggande av och an med kroppen på
sängkanten. Kvinnan låg med täcket högt över axlarna
och läppjade då och då på ett glas punsch som hon
ställt på en stol. När hon då reste sig och ibland
blottade sig fullkomligt, ty det var mycket varmt i
rummet, väntade hon synbarligen på att han skulle
omfamna henne, men han var fullkomligt borta från
alla begär. Tårarna stodo honom som oftast i
ögonen och han skakade tungt på huvudet. — Jag hade
ett kristet hem — ett mycket kristet hem, och vi
uppfostrades med svält och kristendom — inte rådde
mina föräldrar för det — dom var så fattiga, dorn
försakade allting för oss barn, men vi var sju i
familjen som skulle leva på femhundra kronor om året
— så att vi åt saltsmörgås — vet du vad
saltsmörgås är — kära du, saltsmörgås det är bröd som man
doppar i vattnet så att saltet skall fastna på i stället
för smör — saltsmörgås och kristendom, det är nog
inte den sämsta uppfostran — man lär sig veta hut
på det viset, tror du inte ? Och vi hade bara lappade
kläder i skolan när alla andra bar hela — och vi var
begåvade allihop — och jag mest, du kan inte
föreställa däj så begåvad jag är, jag förstår allting,
allting, men jag måste ha någon att tala om det för,
annars brister själen sönder i små, små trasor, tror
du inte det, kära du, vad sa jag, vi fick lära oss
arbeta i skogen och så hade jag en bror som var
besatt av onda andar — han var besatt av en ond ande
så han ropade på nätterna så att vi fick inte sova, och
så hade jag en bror som vart blind därför att han
grät så mycket, tror du inte det, älskade, han grät
så mycket. Men dom är döda nu . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free