Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
vart så stor och tung att det inte fanns en avgrund
nog stor att vräka ner den i — och så kom där en
älva fram och sade att det fanns en konung i ett land
långt borta som bara behövde se på kedjan, så
förvandlades alla syndens tunga länkar till rosor —
kransar av rosor — och han sökte konungen, och han
visste att han skulle känna igen honom om han fick
se honom för han hade en så underlig, taggig krona
på huvudet, och blodet flöt jämt fram under
taggarna och hela hans kropp var full av gisselsår under
manteln, men ändå voro hans ögon så fulla av
kärlek att om han bara såg på kedjan en sekund, så blev
det idel rosor av deri–Kersti! Kersti! Vet du
vem kungen är ? Du svarar inte, för du vet inte —
Nu satt han tyst länge, med huvudet i händerna.
— Så att inte är det bara kärlekssorg, det skall
du inte tro. Om jag inte bure på den där kedjan så
vore inte kärleken så förfärlig. Men det vet jag inte
— heller —
Vet du hur det var hemma om jularna? Vet du,
en jul var det barvinter så att vi kunde gå långt in
under granarna och sitta där och höra hur
vinterstormen brusade. Vi hade ingen julgran — så vi gick
ut till Guds granar på Bandarberget och dom sjöng
psalmer för oss–
Han gick fram till bädden, hans ögon voro fulla
av tårar så att han ej kunde se henne — Hör du,
snyftade han, det är det här med — syndernas
förlåtelse ! Varför får jag aldrig vara i fred för
syndernas förlåtelse?
Men Kerstin sov allt hårdare. När han suttit en
stund och småpratat för sig själv ramlade han bak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
