- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
254

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

i natt och gifta oss. Vi ska väl äta i palmsalongen,
älskade? Men Tao vill inte, akta dig för Tao!

De gingo till tebordet, där Tao satt och läspade en
visa till musiken från orgeln. När David stirrade på
honom krympte han ihop och blev allt mindre. Så
släppte han slidkniven, vars skaft blev för grovt för
hans lilla trähand. Ziri! ropade David till flickan,
Tao sover igen, Tao är bara en gud! Då tog Ziri och
ställde upp honom på hyllan igen där han stått innan
David köpte honom. — Men nu få vi skynda oss
innan min man kommer in, sade Ziri, men ännu var
hon bara sexton år, tåget går inom tio minuter, sade
hon, men tag mig först! Då bävade David av rädsla,
det skall jag aldrig göra, skrek han. Vi måste packa
och resa nu.

Och de packade, å, så mycket de packade. Den ena
kappsäcken efter den andra bars ut, allting i butiken
skulle med. Inte ens det minsta skräp fick bli kvar,
det var minnen, sade Ziri. Svetten rann utför Davids
panna, armar och ben värkte men han packade
alltjämt med förtvivlans raseri, det blev aldrig färdigt,
det var hela berg av kappsäckar. De stängde vägen,
de lågo i staplar på hyllorna, på disken, upp mot
taket. Alltjämt packade de. Orgeln i kapellet vrålade
allt högre. Tao stod ensam på sin hylla och grinade
som en djävul — David stupade kull bland alla
kappsäckarna, hans huvud var så hett och ryggen värkte.
Tao gnolade igen, hans röst var som ett råttpip. Ziri
kysste David. — Nu ger vi oss i väg, viskade hon.
Och de lämnade alltsammans och sprungo.

— Det är en täppa hemma som heter Juskus, efter
den finnen som först bodde där, sade han, han blev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free