- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
269

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

269

förena deras kroppar? Var det möjligt att kärlekens
mekanism hos honom var så grov och enkel? Det
dolde sig säkert något bakom, det kunde ej vara
begär. Han satt på förmiddagen på ölstugan
"Konungen" och begrundade detta, under det Monna Lisa
svansade kring hans bord. Lokalen var så gott som
tom. Hur kunde det då vara möjligt, ifall han var
kär i Ziri, att han nu kunde uppehålla sig med att
prata nonsens med Monna Lisa? Han till och med
kurtiserade henne, han satt och fann ett visst beskt
nöje i att göra detta, han började till och med åtrå
Lisa. Nu ryste han för sig själv — var han
verkligen ej bättre än vilken som helst slyngel, förmådde
ej kärleken rensa ut något skräp ur honom, satt han
bara ihop med erotiska begär? Detta föreföll honom
smutsigt, och när han nu var sådan, då borde han
också göra slut på sin förbindelse med Ziri. Medan
han tänkte detta höll han Lisas hand och kände hur
het den var. Jag är ett svin, tänkte han, undrar om
andra män äro likadana? Just då kallades Lisa bort,
en ny gäst kom.

Den nykomne gästen bar ett par guldbågade
glasögon över en mycket skarp näsa, hans ögon lyste
dimmiga bakom glasen och hans kinder voro pussigt bleka.
Han hade en lutande gång och såg ut som om han
bar på en tung börda, även när han satt, han pustade
och torkade av sig svetten med en vit näsduk.
Någonting av trött bitterhet fanns i hans ansikte, han
var vårdslöst klädd och orakad, men hade något
förnämt och tillknäppt över sig, hans rörelser och blickar
skvallrade om en vaksam, pinad människa, en
oändligt trött man, med många omsorger, fyrtio år kan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free