Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
ske, ämbetsman, överhopacl av arbete, som ramlat in
här för att sitta i ett hörn i skuggan en minut, fri
från vardagssläpets brännande hetta. Han drack ett
glas öl och satt sedan med huvudet bekymmerfullt
lutat i handen, vilande sig, som det syntes.
Någonting ovanligt i hans väsen kom David att
betrakta honom. Kanske var det det att han aldrig
sett ett så uttröttat ansikte förr — eller var det den
lurande blicken, cle misstänksamma vridningarna på
huvudet? Av allt att döma var han stamkund. David
steg upp, gick in i skänkrummet och ämnade fråga
Lisa vem denne man var. Lisa var mycket glacl åt
besöket, och han nästan glömde bort både gästen och
sin egen nyfikenhet, lade armen om Lisas liv och
kysste henne häftigt. Men någon kom, och med ansträngt
ansikte, ty han kände ett häftigt begär efter Lisas
slanka, vackra kropp just nu, slet han sig lös,
behärskade sig och frågade henne, fortfarande med armen
om hennes liv, vem gästen med glasögonen var. Lisa
svarade ögonblickligen, uttalade ett namn som kom
honom att draga sig bort och blekna. Han skyndade
till sin plats med hjärtat bultande, han satte sig
likblek och tog en tidning liksom för att dölja sitt
ansikte för denne trötte gäst mitt emot.
Detta var således den man han — den broder vars
hustru det icke var honom lovligt att taga–här
satt han — trött — jo jo — jaså–och här satt
hans hustrus älskare, som mellan akterna kysste
vilken krogflicka som helst. Han lämnade ett mynt på
bordet och rusade i väg. Men bilden av den trötte,
nästan kutryggige mannen med glasögonen förföljde
honom även ut på gatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
