Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Vänta, jag skall hämta några pulver — det finns i
toalettrummet —- vänta, lilla du! Stackare, jag ringer
genast —
— Hämta ingenting, jag tar inte några pulver —
nej, kom inte hit — och jag — jag blir snart bra.
Men han var redan vid dörren, som han försökte
öppna. — Som sagt, och jag som hade en så glad
nyhet — men dörren måtte vara reglad inifrån — är
någon av barnen därinne? Det måtte vara något fel
med låset!
David såg sig omkring. Om låset — om regeln
gick sönder. Då var allt förlorat. Det fanns ingen
möjlighet att gömma sig härinne. Han fick ögonen
på ett fönster — tredje våningen — tredje våningen
— han smög sig dit och såg ned på en gård, betong,
mumlade han, och gatsten. Jag är förlorad. Han
drogs åter mot dörren, han kände en viss avsky för
att stå undangömd till hälften i ett hörn när den gick
upp. Mannen hade tydligen slutat sitt försök att få
upp den — Ziri underströk hans funderingar på
något fel med låset. Vilken idioti! Men nu kom han
tillbaka med något verktyg som han satte in i låset.
David stod på ena sidan och mannen svettades på
den andra. — Hon kan inte sin roll — tänkte han
— om jag bara tänkt på det förut — och just då
flög dörren upp. Han hörde ett vansinnigt skrik från
Ziris rum — han nästan förbannade henne, om hon
tegat, om han fått gälla för inbrottstjuv, det hade
varit bättre.
De stodo mitt emot varandra, mannen med
glasögonen och David. En hel minut stirrade han på
David, idiotiskt, häpet, mållöst. Sedan tog han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
