Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
vi var så glada när skulderna blev betalda — och lilla
Elsa skulle få uppfostran — var är hon nu då, lilla
Elsa, Elsa! ropade han hårt, kom och tala med din
pappa! Bortskickad — vad vet jag —
— Låt bli att tjuta därinne, låt bli att snyfta!
skrek han plötsligt och sprang upp. Du har väl
ingenting att lipa över — kärlek och barn och hem har jag
gett dig, och älskaren sitter ju här — sitter här,
säger jag. Han slog häftigt igen dörren till Ziris rum
och började gå åter och fram på golvet. Var inte
rädd, David Ramm, sade han hånande, jag skall inte
slå er. Sitt ned igen, säger jag!
Och den groteska scenen började på nytt, de sutto
stilla mitt emot varandra och den vansinniga rösten
talade:
— Ni trodde jag var dum? Rösten lät väsande som
en orm. Ni trodde jag var dum! Å nej — å nej —
jag har läst sönder min hjärna — och sett mycket
mer av världen än ni — mycket mer än ni, hör ni
det? Man kan inte lura mig, inte. Älskar ni henne,
säg att ni älskar henne, att ni fördrar skammen och
vanäran av fattigdom och allting för att gifta er med
henne? Va? Säg? Svär det! Att ni fördrar själva
döden, men att ni kunde ej annat för — för att ni
inte kan leva en minut utan henne! Jag vet att hon
älskar er, jag har vetat det länge — länge — å, så
evigt förbannat länge jag har vetat det — svär det,
svär att ni drevs av en stor och ren kärlek, att -— om
ni svär detta, vet ni då vad jag gör? nästan viskade
han fram. Och David begrep alltmer att sinnesrörelsen
gjort honom vansinnig.
— Ni svarar inte! Jo, jag gör så här: jag förlåter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
