Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
henne för hennes stora kärleks skull, och för er —
jag skall säga: jag förstår er —
David rusade upp. — Jag — låt mig gå — jag
vill ingen förlåtelse ha. Han skalv som ett asplöv.
Den halvt vansinnige högg honom i kragen.
— Ha — jaså! Ni vill inte — ni — ni älskar
henne inte — men ser ni, det gör jag. Och därför
så — må fan ta er!
Han kastade sig med en våldsam rörelse mot David
och högg honom i strupen. David hade hittills känt
sig vilja fördraga all slags bestraffning som ett slags
rättvisa. Han var dock brottslig. Men nu slog han
bort mannens hand och steg åt sidan. Den rena
kroppsliga handlingen hade återgett honom en del av hans
lugn. Tårarna stodo honom dock nästan i ögonen.
Mannen med glasögonen stirrade hatfullt på honom.
Plötsligt bet han i raseri samman tänderna, högg tag
i en järnlinjal på bordet och skrek:
— Vill ni då att jag skall mörda er, skall jag
mörda er?
— Om ni kunde, stackars människa — men ni kan
det inte, nästan snyftade han fram. Jag försvarar
mig i alla fall av gammal vana. Jag är så — stark
mot ni.
Den vansinnige stod en stund och stirrade på
honom, därpå sprang han till andra ändan av rummet.
Hans krokiga gestalt och tärda utseende nästan
skrämde David ännu mer än hans hot. Han kom tillbaka
med en bok.
— Brukar ni läsa i bibeln — viskade han med
väsande stämma — jag har lagt emellan här tills ni skulle
komma — tills ni skulle komma, hör ni, — Han ryste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
