Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
bara en biavsikt med förslaget, och hon tycktes ana
den. — Du får inte komma upp på mitt rum, nej,
jag vill inte. —IVten jag lovar att vara så snäll, jag
skall bara sitta alldeles stilla — jag vill gå nånstans,
jag vill ha sällskap i kväll. Hon iakttog hans min med
prövande ögon. — Du — du är inte som de andra, du
är så häftig och konstig, jag skulle inte våga, sade
hon förvirrad. — Men snälla du, vad gör det? Jag
svär att inte försöka ta i dig en gång, jag — är sä
ensam!
Slutet blev att han gick med henne. Vid porten
ångrade hon sig igen, men han var envis, han
åtrådde henne, hela hennes väsen var så frånskilt Ziris,
så vulgärt. Han skulle göra sig kär i henne, han skulle
skaffa sig henne som sällskap, hennes dumhet skulle
passa honom, och hon retade honom med sin
utmanande slanka men ändå fylliga kropp. Han
övertalade henne, han ljög för henne, viskade att han tyckte
om henne, och hon rodnade och lät honom hållas. De
kommo in i ett tarvligt möblerat rum två trappor
upp, en hålögd kvinna med gult ansikte, troligen
värdinnan, tycktes vilja äta upp dem med ögonen när de
gingo in men hon drog sig tillbaka i köksdörren och
slog igen den med en skräll. — Jag kan få ett
stiligare rum än det här, jag behöver inte krusa, jämt är
hon misstänksam och vaktar en som man vore ett
barn, sade Lisa.
Väl inne i rummet, visade Lisa ingen ängslighet
tör hans närvaro, men David satt i hennes tarvliga
soffa och kämpade med sig själv. Hans lätta rus höll
på att lägga sig, han kände sig vara på fel väg, en
mörk och smutsig väg, och det lättsinne, som behöv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
