Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
des för att fullfölja de avsikter han haft mot Lisa,
svek honom. Han tyckte att det kunde räcka nu, med
last och lögn och dagdriveri. Men nu satt han här i
alla fall — och — vad var det ?
Från våningen ovanför hördes ett svagt ljud som
han först liknade vid en duvas kuttrande. Så
småningom ökade det i styrka och föreföll som ett barns
gråt, men avbrutet, liksom sönderryckt i små korta
stön. Sedan kom ett kvävt rop, med något outsägligt
brustet i.
— Flan heter Larsson, sitter på kontor hos
Michel-sens, upplyste Lisa. David hade en förnimmelse av
någonting fasansfullt som ville tränga sig genom
taket ned till dem. — Slår han barnen i fyllan?
frågade han.
— Nej då, han har hittat på andra sätt, ingen vet
säkert utom en enda sak som värdinnan sett en gång
— han ger dom kaffe och svagdricka och sånt där,
och så vet man hur det är med småttingar, dom där
pojkarna är bara fem och åtta år — jag vet inte om
jag kan tala om det — men värdinnan kallar det
tortyr — vet du vacl tortyr är ? Är det farligt ?
— Du pratar! David reste sig upp och gick alldeles
inpå henne, tog henne varligt i armen och satte henne
i soffan. Visst vet jag vad tortyr är — berätta nu
alltihop, allt som du vet!
— Å ja, nog för att jag kan tala om det, han har
små smala snören som han binder om — så när dom
gråter och skriker och vill gå ut — och han vill inte
att dom skall gå ut — för han vill plåga dom — så
tvingar han dom att stå stilla och han binder om
snörena, så att det inte skall komma — komma ändå
19 — Ban Andersson III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
