Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Terje låg och läste en detektivroman, spottande
som vanligt. David berättade historien.
— Kunde du inte slå honom? Stryk hjälper mot
mycket, undrade Terje lugnt. Han lät sig aldrig
bringa ur fattningen. Det där är bara en av
skorvarna i livets ansikte. Men har du inga pengar så
att vi kan gå ut och äta? Kommer aldrig det där
fruntimret hit mer med några blommor ? Mager är du
som en skrika.
— Jag är uttröttad på allting, allting äcklar mig.
— Då har du bara fått för litet brännvin. Men
du kan vila dig här om du vill, så går jag ut och äter.
Han lät husfadern gå ensam ut och äta för
återstoden av Lisas pengar och satt själv och ruvade i
ett hörn. Då och då gick han upp och gjorde ett slag
över golvet med snabba steg och satte sig igen. Skulle
han resa hem ifrån allt detta, upp till skogarna? Och
vad angick honom nu denna historia med snörena och
de små barnen. Åhå, du lever ännu, gamle Gud fader,
sade han högt för sig själv, du har inte glömt din
ringa tjänare, du gav mig en vink uppe hos Lisa —
att jag inte skulle glömma dig — det är Han igen —
Han är överallt, ja, livet är skönt och förskräckligt
— hur är det nu Byron sjunger — fast han vet nog
vad människan är för ett djur — hur är det?
"We’11 talk of that anon. — ’T is sweet to hear,
At midnight ön the blue and moonlit deep
The song and oar of Adrias gondolier,
By distance mellow’d, o’er the waters sweep;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
