- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
302

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

känna någon förskräckelse, endast förståelse. Nu bär
han sig åt som en människa på väg att mista
förståndet. I timtal sitter han vid skrivbordet utan att
våga se upp, kännande hela vidden av sitt onyttiga
liv som en mulen förföljare bakom ryggen. Och han
har skrivit en roman, som ligger kastad åt sidan, han
har själv fördömt den som värdelös. Men det hade
varit en vila att få skriva den. Han har icke mod att
gå till sängs, han vet att han måste ligga vaken, och
om han somnar, hemsökes han av feberdrömmar. Alla
hans vänner, dem han litar på, besöka honom under
sömnen, och de äro alla förvandlade till
fruktansvärda förebrående skolmästare, bakdantare och fiender.
Ibland tillgriper han opium som Hartman skickat
honom och får då en natts ro, han arbetar med sin
roman som en vansinnig, han hör hur hjärtat slår
lugnare, han blir kall, han sitter och skrattar för sig
själv medan pennan löper över papperet. Han sover
som en stock, utan drömmar, han vaknar, går ned
till mor och far, efter att ha svälj t ännu mer opium.
Nu går det lätt att tala till dem, han deltar i alla
deras sorger och bekymmer, han talar med sin far om
arbetet, han berättar historier, han ser hur de gamlas
ansikten lysa upp av glädje, och nu förstår han hur
helt de leva för honom, hur de älska honom och bedja
för honom. Och då grips han av glädje själv, han
går efter den gamla gitarren, stämmer den och
sjunger en psalm, en sång om Guds kärlek. Frid går in i det
smutsiga rummet, solstrålarna dansa på golvet, och han
gråter, han gråter! Och far och mor, de förstå, å, de
säga ingenting, fråga ingenting: de bara glädjas —
tacka Gud att hans hjärta ännu är mottagligt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free