- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
310

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310

snart, tänkte han, och ändå var han vänlig och
hjälpsam ibland.

Om en stund slog Nilenius upp ögonen, satte sig
i bädden, skakade som ett löv i hela kroppen. Det
föreföll som om han velat luta sig fram för att gripa
tag i David, och denne ryggade tillbaka för den dunst
av hat som slog ut från den döende, som nu var
alldeles svart i ansiktet. Han sade med matt röst till
David:

— Jag är färdi nu — du har väl än nåra dar kvar

— ja är inte så — gammal — så om de inte varit

det — förbannade hjärtat–-men du ska gå opp

te stugan — ve Asanders ås — ja har lagt dit ett

— litet minne från dina förfäder — dä var bara
meningen att skoja — tag bort det där — gå dit
får du si!

Med dessa obegripliga ord sjönk han ned igen och
var döcl inom en timme, under tiden talade han ej
mer, han var medvetslös. David gick sin väg innan
doktorn kom. Nu skulle han ha känt en besynnerlig
lättnad om ej Nilenius sista ord oroat honom. På två
veckor hade han ej varit uppe i den gamla kojan — i
morgon skulle han gå dit och se, om Nilenius yrat
eller om han verkligen burit dit något föremål.

Han hatade mig — han hatade mig, mumlade han,
och han missunnade mig att överleva honom! Kan jag
någonsin bli klok på allt detta? Vad är det då för
föremål han burit dit för att skoja med mig? Det
måste vara hans feberdrömmar detta. Han ryste.
Himlen vet vad en sådan människa kan hitta på,
tänkte han. Minne från förfäderna? Omöjligt.

Kvällen kom, det sjunkande vårljuset och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free