Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV
DET BÄSTA HUSET FÖRMÅR
De heta, de älskande kvinnor i vars hjärtan
elden bor,
Vad se ändå deras ögon mot ögonen av en
mor?
De stilla, de sorgsna mödrar som gå och
vänta sin egen död.
De dela i mörkret med vuxna barn sin ålders
sparsamma bröd.
D avid ställde tyst undan gitarren i ett hörn bakom
moderns säng och beredde sig att gå genom köket upp
i vindsrummet, men han stannade framför köksbordet
medan de gamla stängde dörren om sig, och såg sig
omkring i rummet. Den smala träsäng, som hans bror
Johan Adolf sovit i innan han gick bort, stod ännu
där, och hans klocka pickade över sängen, ty mor drog
upp den varje kväll. En liten blecklampa med smal,
tunn veke brann på hörnet av bordet och upplyste
rummet ungefär som med ett svagt månljus. Han
kände någonting oerhört beklämmande i denna
nattliga ensamhet med de båda gamla, denna känsla ville
nästan övergå till rädsla.
Är jag då ännu inte ens en man, tänkte han, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
