- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
317

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

317

nu nästan upprorisk mot denna hammare, han beslöt
sig för att varken frukta den eller tänka på den vidare.
Efter att ha eldat en brasa började han rota bland sina
böcker och papper och så föll honom lusten in att
skriva något. Dock kunde han ej låta bli att gå
om-king golvet och grubblande då och då stanna framför
elden, varför han väntade tills den brunnit ut varefter
han tog en lång promenad runt alla åsarna, återsåg
ett par jättemyrstackar i kanten av en myr och
uppehöll sig där i ett par timmar. Han matade myrorna
med sockersmulor och iakttog dem i deras strävsamma
verksamhet, pratande för sig själv som om han talat
till dem, rådgjorde med dem om vilka vägar de skulle
ta och hur de skulle bygga vidare, var de skulle hämta
virke och föda. Ett par gånger försökte han hjälpa en
av dem med en bit av ett halmstrå, för tungt och långt
för hennes krafter. Han passade på när hon släppte
bördan ett ögonblick, stal han den ifrån henne, varvid
hon förvånad vände om. Han ställde då så till att hon
kom att bita sig fast i strået, varpå han bar
alltsammans, både myran och bördan, ända fram till stacken.
Men det lilla ivriga djuret gick clå sin väg, lämnande
det förut så dyrbara strået i sticket, och fast han
väntade i närheten en halv timme var det ingen av de
tusentals små arbetarna som ens brydde sig om att
titta på det mer. Han fann detta besynnerligt. Länge
satt han där på en sten och såg hur maj solen började
väcka hela skogen till liv, de sista isarna hade gett sig
av efter att länge ha dröjt kvar som blänkande silver
under granarna i kärrmarkens gropar. Runt om
honom stodo redan små ensamma och förtryckta
björkar med halvstora löv, sakta susande in sina still-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free