- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
318

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318

samma toner i den stora, varma granskogens sång.
Han lyssnade. Hela nejden var så överfull av myror
att det hördes som ett stilla prassel över backen där
han satt, några kravlade sig uppför hans ben i djärv
upptäcktslusta. Han steg upp, skakade dem av sig
varsamt och steg upp på åsens högsta punkt, där han
hade en väldig utsikt över hela omgivningen. Han
försökte att fördjupa sig i denna väldiga skönhet och
vildhet, och han lyckades så till vida att han kände
sig lugn och betagen på en gån g. Men på botten av
hans själ rörde sig något annat, han liksom tänkte och
levde och såg dubbelt.

Ända bort mot de avlägsnaste blå bergen låg
skogen på de buktande åsarna som ett grönt, svallande
hav, och nära honom stodo furor med något strängt,
rent och allvarligt över sig. Voro de beskyddande eller
förebrående, dessa urgamla träd ? De hade väl sett och
känt hundra vintrars snöstormar, men hade de
någonsin förr haft ett sådant kryp till människa så här inpå
sig som nu ? En sådan orolig, rädd liten stackare, med
ett så vekt och dock så stormande hjärta och en sådan
fruktan för att icke kunna alls passa i detta underbara
liv, där man skulle vara stark som en fura och ha
djupa rötter i jorden för att kunna stå sig i stormarna!

Men vinden susade och solen värmde och hela
rymden var så vänligt vit av flammande vårljus. Gick det
an att vara rädd eller orolig här längre ? Och innan
han visste ordet av, slöto sig ögonen och han föll i en
tung, trygg sömn, nästan lutad mot den närmaste
furans väldiga, grovbarkade stam. Skogen hade alltid
lugnat honom och gjort honom stark och modig,
medan han ännu var barn, nu sövde den honom som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free