- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
321

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

321

som ett förtvivlat sätt att komma 1 kontakt med dem
som varit frånvarande, ett nödrop. Jag säger inte:
låt vara att ingen någonsin kommer att läsa detta!
Jag säger på fullt allvar: jag skriver detta för att
någon skall komma att läsa det. Jag vill utgjuta mitt
hjärta och jag vill att någon skall höra på. Punkt!

I går hade jag brev från Ziri, som vill komma
hit. Hon vill också skiljas från sin man, och hon
tror att hon och jag skulle kunna leva tillsammans
i den här stugan en sommar. Dåre, lilla kärleksfulla
dåre! Du har aldrig sett en sådan här stuga, aldrig
har i ditt mörklockiga huvud stigit in den ringaste
föreställning om hur jag har det. Ziri vet icke vad
nöd vill säga, vad hemlöshet vill säga, och hur skulle
hon kunna veta det? Aldrig har hon varit varken rik
eller fattig, hennes liv har flutit hän i jämn och
bekväm borgerlighet. Och att nu livet skall vara så
satans grymt, att vi bägge inte få vara tillsammans, det
är kanske bara rätt åt oss, det är rätt därför att
mannen med glasögonen finns, därför att vi velat korsa
en annan människas lycka av omtanke för vår egen.
Lycka? Finns det någon verklig realitet bakom detta
utslitna ord, passar det inte bäst i en oerfaren
söndagsskollärarinnas mun en sommardag, när en liten
mätt och fånig och bomullsljus klass sitter framför
henne och fönstret står öppet så att man hör fåglarnas
sång och humlornas surr utanför! Vad var det jag
talade om, mannen med glasögonen, är det så säkert
att han var lycklig med Ziri? I detta fall har jag bara
ett vittnesbörd att rätta mig efter: hans förbannelse
över mig. Och om jag ej på något sätt stört hans så
kallade lycka, så hade han ej förbannat. Jag undrar

21 —Ban Andersson III

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free