- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
329

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

329

kvinnors kärlek och själv givit intet, jag som — som
gjort allting? I min barndom började min lastbarhet,
små små hemliga, naggande synder åto på mig redan
då. Har du reda på det största eländet, den abnormt
tidiga erotikens helvete? Vänta du, jag skall berätta
dig om helvetet, men låt oss ta det från början, från
början, min kära välmående kandidat!

Föreställ dig då några stycken små gårdar spridda
kring några av dessa berg, många många mil
härifrån. Föreställ dig en stuga, gammal och grå, med
krusbär och vinbär och äppelträd kring knutarna.
Därinne bor en predikant, en finnmarksmissionär
Mattson, en jätte till karl, mycket from och mycket sträng
mot sin hustru och sina barn, men också mycket
kärleksfull, jag bara tycker han ar litet för sträng ibland.
Han har tre gossar i åldern fem, åtta och tio år,
livliga, utrustade med snabb fattningsförmåga och
fantasi, litet bångstyriga som pojkar bör vara. Fadern
håller dem absolut isolerade från andra barn, han har
i sin ungdom varit en stor syndare och känner världen
och vill rädda sina barn från det onda, från alla
frestelser. Det var hans misstag detta, att han skulle
rädda dem från frestelserna. Han bevakar dem kväll och
morgon, natt och dag, han ser till att icke ett av
deras steg ej kan övervakas. Och han tror att han lyckas.
De äro i alla fall tre stycken, de ha varandras
sällskap, och mer behöva de inte, tycker han. Och
somrarna och vintrarna gå. De äro som sagt, fem, åtta
och tio år. En dag händer det något.

Vad tror du, Larsson, det är som händer? Jo, två
av de små, de äldre av dem, göra odygd, försvara sig
med lögner och få stryk, förfärligt med stryk, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free