- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / III. Romaner /
333

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

333

skapa med de skamlösa* de plågade och lastbara ? Jag
har ingen rättighet, jag lastbare, att få vila och ro
för min frigjorda själ här i dessa granna ödemarker.
De moderna människorna säga att jag skall fortsätta
mitt liv i någon form till dess jag stridit ut med
lidelsen och liksom gått igenom skärseld. Ja, jag blir
gärna teosof — giv mig bara den enfald som behöves!

Jag skall öppna fönstret — nej dörren, se ut där!
Titta, har du sett något liknande i alla dina böcker?
Ser du Rousannas himmelshöga ås och de becksvarta
furustammarna som stå skarpt och dystert mot den
röcla kvällshimmeln? Ser du hur natten bereder sig
att gå stilla över kärret med sina ångor av någonting
friskt ruttet, om du tillåter uttrycket? Vet du hur det
är att sitta på Vagnbergets utsprång bland de
skrovliga klipporna en höstnatt under häftig storm och
jagande skyar, när månen skiner över all världen.
Detta är dysterhetens och ödslighetens skönhet, när
man ser milsvitt runt om hur topparna böja sig för
stormen och känner luftens hårda tryck mot
klipphålan som en omfamning av vår Herre! Det är mitt
paradis, dit vill jag komma efter döden — men jag
är så lastbar, ser du, jag får nog lov att stiga ned
i avgrunden först, eftersom jag tycks alldeles stå
utanför syndernas förlåtelse. Och denna avgrund är full
av hundra tusen sådana som jag.

Vet du, jag är rädd. Allt detta är min stora
feghet, och jag har så starka anfall av fruktan inför det
okända att jag ibland tror att jag kommer att dö
av-skrämsel. Och dock är jag ingen feg varelse bland
människorna, och jag har ingen fruktan för döden
i vanlig mening.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/3/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free