Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
kat ut, han måste skriva med blyerts. Då och då
rätade han upp sig och mumlade:
— Jag måste tvinga mig att vara hård och lugn
och inte tänka på detta. Jag måste — jag vill!
Käre vän Hartman, skrev han slutligen med litet
darrande hand, jag skriver till dig därför att jag är
ensam och inte vet om jag uthärdar. Om du kan låna
mig ett hundra kronor så att jag får betala maten
för den sista månaden hos mina föräldrar, vore du
hygglig. Kanske jag aldrig kan betala dem — men
vad betyder det väl nu? Jag tycker det är som om
allting hölle på att sluta. Din yän D R
Han tillslöt brevet, sedan han tillagt: skicka
pengarna till mina föräldrar, adress––Sedan gick
han ut till landsvägen. Han hade ingen klocka, men av
solen slöt han att gångpostbudet, som kom här fram
varje lördag på väg till Morås, borde vara här snart.
Men han fick vänta i två timmar viel vägen, varunder
han satt på dikeskanten och rörde kroppen fram och
tillbaka, slött stirrande på vattenspindlarna och
grodorna nere i pölen, ty det var kärrmark. När han
slutligen såg mannen komma, reste han sig och gick
emot honom. Gubben hälsade och språkade om
vädret och den långa vägen, tog upp frimärken ur väskan,
smetade ett av dem på tungan, viktig som om han
varit en betrodd tjänsteman, och så försvann brevet
i skinnväskan. David hörde hans steg dö bort i
gruset medan han återvände uppåt åsen.
Han gick ej in utan strövade ända till kvällen i
skogen, satt långa stunder vid en sj östrand och
stirrade ut över vattnet och de vilda stränderna. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
