Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
gläder, lyfter, trampar ner, pinar och krossar! Detta
är Gud. Mor, som sätter fram den sista brödkanten
åt sin son. Hon är Gud. Men så menar inte Eckhart,
nej, han tror på en intelligent, personlig varelse, som
själv känner kärlek till oss alla. Och denne är det jag
skall älska.
Han gjorde våld på sig för att bli lugn. Kanske,
tänkte han, att Eckhart känner det ungefär som jag,
att han visst inte för sig själv erkänner en intelligent
skapare, en gud som tänker och handlar och hämnas,
kanske detta hans tal bara är en formel varunder han
söker få fram något av det medlidande, den
stormande kärlek till hela världen som är Eckharts egen ? Ja,
ja, talet om Guds kärlek blir en avlopps väg för den
känsla som annars skulle spränga sönder mannen.
Han slängde bort boken och kröp ned på bädden,
men lät lampan brinna. Jag känner mig bestämt
lugnare än förr, tänkte han, men också liksom stelare.
Vad kan det vara? Men om en stund föll han i en
underlig halvsömn, som då och då avbröts, men så
småningom blev allt djupare. Det var den kroppsliga
tröttheten som blev övermäktig. Han hade gått så
mycket och ingenting ätit på så länge. Han sov
oroligt, kastande sig av och an.
Han vaknade och kände sig förunderligt ivrig att
komma upp och han smög sig, tyckte han, halvklädd
ut i den skumma natten, sökande efter hammaren.
Han ryste, men han måste, han var rädd att annars
skulle gamle Alexander komma och hämnas på
honom. Han bar in den och lade den bredvid bädden,
han kände sig rädd och hammaren var i alla fall ett
vapen. När han fann sig liggande halvnaken på bäd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
