Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
att ingen skugga behövde falla på henne för detta
mitt besök, ej en misstanke, och jag visste att jag
var man för att ej röja mig.
När jag ringt, öppnade en äldre dam dörren för
mig och såg prövande på mig. Jag förklarade i hast
vem jag var och frågade efter fru Caprini. — Åh,
ni är den hon ofta har talat om, sade den gamla
damen intresserad. Men jag är ledsen att behöva säga
er att hon är mycket sjuk — så att —
Hon darrade nästan på rösten, och clet var som
om hennes mörka, stora och vänliga ögon blivit
fuktiga. — Jag är — hennes bästa vän —, sade jag
en smula nervöst, i det jag bemödade mig om att
verka deltagande utan att vara förtvivlad eller
förvirrad.
— Jag vet det — å stig in, hon är visserligen
mycket sjuk, så att — men hon vill säkert tala
med er.
Jag kunde icke efteråt minnas hur den gamla
damen var klädd eller göra mig en föreställning om
hennes ålder eller utseende, jag befann mig
ögonblicket därpå vid Leonoras bädd. Hon var vid
medvetande, men det var mig omöjligt att tro att detta
utmärglade ansikte var min älskades. Ej heller
finnes det mer än ett slags sjukdom som så målar om
ett ansikte, som på detta sätt skrapar ut alla
ungdomens och skönhetens spår, som så förvandlar en
rosig hy till en dödskalle med gult skinn över. Jag
hörde hennes skarpa hosta — och jag kände dock
att jag älskade henne.
Hon viskade att hon väntat mig och vi talade med
varandra en halv timme. Då var hon så medtagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
