Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
åt att bära ut henne i hennes säng i köket igen.
Ann-Mari var inte ledsen för det, hon förstod att detta
var rätt därför att far och mor begrepo allting bättre.
Och så somnade hon in och sov länge, ända tills det
var mörkt och lampan var tänd och Elisa och Selli
kommo in och klädde av sig och lade sig bredvid
henne. Sedan de somnat låg hon vaken länge, ända
till bortåt midnatt, och hon vred sig oroligt av och
an, men ingen vaknade och ingen hörde henne. Till
slut ropade hon svagt:
— Mamma!
— Ja, lilla Ann-Mari! Modern sprang upp och
kände på hennes händer och panna och bröst. Hur
är det med dig nu ?
— Mamma, hur snart kommer medicinen?
— I morgon, i morgon, lilla barn! Är du väldigt
het? Så där, försök ha täcket på henne, barn! Hon
ruskade på Elisa och Selli som sågo upp yrvakna.
Mor, får jag inte ligga ytterst? kved Ann-Mari.
— Åh, jag är rädd dom drar av däj täcket.
Försök ligga riktigt stilla nu barn, så där! Du blir bättre
bara medicinen kommer.
Mor gick bort och lade sig suckande.
Ann-Mari tycktes också slumra till. Hon sträckte
sig ett tag ovanligt stel under sömnen. Sedan
kastade hon upp armarna över huvudet och sänkte dem
åter. En stund därefter drog hon två djupa andetag
och med den lilla munnen vidöppen sträckte hon
halsen stel och skälvde till. Det var en liten kort
skälvning som av fågelkropp och sedan slutade hon att
flämta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
