Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
På morgonen grät mor och snyftade och syskonen
gräto. Hela huset var i ett sorgset uppror och
grannarna sprungo också där titt och tätt. Men trots
sorgen hade mor nog förstånd att gå in i det inre
rummet och öppna alla fönsterna. Det måste kylas
ut ordentligt och sedan fick fönstret stå öppet så att
det höll sig kallt.
Sängen stod ännu bäddad, men mor vek snyftande
ihop lakanen på ett särskilt sätt, tog bort dem och
tog fram andra, litet grövre, men mycket rena. Sedan
gick hon ut, kom in igen med ett sofflock som hon
lade på två stolar och lindade de grova lakanen om
det. Och så kom far in med Ann-Mari i helgedomen
ännu en gång och lade hennes ännu varma kropp
på det omhöljda sofflocket. När han täckt över
henne med ett skynke måste han gå ut och se vem som
kom. Det var en skjutsbonde i storstövlar och päls
som satt kvar i släden och som ropat så att det hörts
in. Mannen gick ut emot honom och såg hur han höll
någonting rakt ut i luften med sin raggvantsklädda
hand, ett litet paket med grönt papper om. Han
sträckte otåligt på handen och ropade buttert genom
sitt isiga skägg:
— Här har du medicin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
