- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
51

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

gor och ljus och mäktiga färger som slår så
förkrossande emot en från gamla grå stenhus, magasin med
släta ytor, väldiga klippor och allting som ägde en
kompakt massa. Det var på en gån g stilla och
rörligt, oerhört dött och levande, det talade ett språk,
en musik som kunde liknas vid en orkester och det
var ändå fyllt av frid. Du minnes hur jag brukade
vistas i timtal borta vid Hammolds kvarnmagasin.
Det är, som du vet, en kolossal byggnad, med
becksvart gapande gluggar i stället för fönster. De vita
väggytorna kring dessa mindre ytor av mörker
fascinerade mig. Kontrastverkan mellan ljus och skugga
var här bottenlös, och jag kände mig riktigt brinna
av lidelse att göra något av detta och av det
karmo-sinröda staketet ovanför kvarnrännan. Du förstår,
hur det bländande snö vita ljuset spelade kring de
tomt kolsvarta små rummen — det ändlösa mörkret
— i varje glugg. Det syntes mig vara så rörligt och
så levande, det darrade och dansade på randen av
små svarta avgrunder, detta ville jag måla, detta vita
och svarta. En orkester av djup skugga och ljus som
förtonade sig ned i det böljande, dansande och svalt
gröna kring rännan där vattnet rann, och så
begränsades av staketet, blodrött och brinnande hett som
livet självt. Svart, vitt, rött, grönt skulle jag måla
mot varandra så att dessa färger verkligen sjöngo
med i samma kör, talade med varandra och förstodo
varandra, men på samma gång höllo en dragkamp
om makten vem som kunde mest locka och förföra.
Jag är en målare som varit, och de^t jag ville uttrycka
i färg kan jag ju icke skriva med bläck. Emellertid
kände jag mig alltid fylld av ångest när motivets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free