Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
blandad med leda, sådan var bägaren han nu bjöd
mig. Jag såg mig en dag i spegeln, jag hade en
välfödd mans ansikte. En dag hörde jag dig,
just dig, min käre vän, säga till en bekant: det
är besynnerligt, själen i det där ansiktet är borta,
han hade en gång något flammande över sig,
och nu äro ögonen kalla. Jag ’satt på verandan
och hörde er, jag sprang därifrån, in i mitt rum,
och betraktade mitt ansikte i spegeln.
En gån g då jag for över Atlanten och vi
upplevde en tyfon hade jag trots förskräckelsen haft
tid att beundra telegrafisten Jimmy, som var min
barndomsvän. Jag hade kommit in i telegrafhytten
och lyckats komma fram till instrumentbordet där
han satt, för att säga honom farväl. Ja, du minns
den där historien, vi voro läck också, och Jimmy satt
vid den trådlösa och ropade på hjälp. Jag var
överväldigad av ångest och ville draga Jimmy med mig
ut, men han hade icke tid att svara mig, hans fasta,
väl komponerade ansikte uttryckte ingenting annat
än bestämdhet, och han såg ut som om han suttit vid
ett spelbord och stirrat på ruletten utan det minsta
intresse av omgivningen. Han fick svar, och först
när han fått det och ropat dem igen, steg han upp,
räckte mig handen och sade: Farväl, jag måste sitta
här och ropa på dem, forcera dem, förstår du, gå
upp genast, och ifall dorn skulle hinna,
så–annars kan du hälsa mor min, om du går all right!
Och så som hans ansikte var då, så hade jag alltid
önskat att mitt skulle vara. En människas ansikte är
som hennes sjal, en människa ar alltid precis sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
