- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
54

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

som hon ser ut. Och nu, tänkte jag, nu måste mitt
ansikte börja likna Jimmys!

O, jag dåre! Nu först såg jag mitt ansikte. Dess
eld var borta, det hade icke Jimmys frid, icke heller
någon annan frid fanns där, där fanns någonting som
jag skulle vilja kalla en fet ängslan. Det jag nu såg
var en uppblåst lättings ansikte, en man med en
hemlig förskräckelse i ögonen. Och på en gång brast jag
i gråt och ropade till mig själv: jag vill icke vara
så, jag vill brinna upp, jag vill måla, jag vill vara
mitt gamla jag, jag vill ha min själ och jag bryr
mig icke om kroppens livslängd! Och så plockade
jag ihop penslar, färgtrasor och duk och sprang som
en galning ut i skogen, ut i vårens glada,
sångupp-fyllda konungarike.

Men nu, när jag skulle börja, var det någonting
som hindrade, jag kände ingen upplevelse inför mina
gamla motiv, jag frös mitt i soleil. Den lyriska
färg-lidelsen som burit mig förr var borta. Den ångest
som kom sig av vanmakt inför motivets storhet hade
utbytts mot en annan ångest: den att vara ensam i
skogen, att icke sitta bland talande och skrattande
människor. Jag var rädd, jag ville motivet
ingenting, det var ej mer något motiv. Naturen var död
— och jag hade dödat den!

— Kom nu, mumlade jag, kom nu min gamla
fiende, hjälp mig att se detta och att måla!

Men han kom icke.

Sedan tycker jag mig se honom på långt avstånd,
han är rädd för mig, han är rädd att komma för
nära så att jag skall döda även honom. När jag
vinkar på honom flyr han. Men ibland i halvsömnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free