Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa tider knappt kunde gå över golvet, det anade
hon ej. Och så blev hon då så klen att hon måste
fraktas i väg till ett av barnen, korna såldes på
auktion jämte fåren och så var gården vid Marberget
öde.
Det var en tung tid för gamla mor Maja.
Men så ett tu tre, kriget, kriget, kristiden. Jorden
och allt vad därtill hörde fick i en hast ett underligt
högt värde och nu dugde torpet åt en av sönerna som
flyttade dit och tog mor Maja med.
Och där sitter hon i en säng — ty hon kan numera
ej gå över golvet — och ser barnbarn och sonhustru
gå ut och in, ser nya släktled växa upp under det låga
taket med de ärggröna tapeterna. Hon skall sitta så
under den tid hon har kvar, och hon skall inte ens
kunna titta ut i f äj set till korna eller hjälpa till med
höet när det är brått och de stora tunga åskmolnen
ligga hotande över Borrberget och våt storm suckar
i skogarna västerut. Orörlig, stilla sitter hon där i
mittpunkten av det mödans fält hon arbetat i fyrtio
år, därute skall ogräset växa och ta överhand i
potatislandet, men hon skall icke veta av det.
Sol går upp och ner, skilda väder draga fram över
de urgamla bergen, vildsnåren växa sig tätt kring
fäjsets knutar. Blir skogen röjd på våren bli
ris-vålorna brända på åkern? Kalkas det i ladugården
så att inte flugorna bli alltför grymma mot Rölinda
och Bleka? Gör alla sin plikt mot jorden, den karga,
besvärliga, tröttsamma, den djupa, stilla och
doftande, den skördegivande — det vet hon ej. Hennes
knän ha bulnat litet och det går ej an att stiga ned
med foten, den håller inte att stå på. Benen ha svikit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
