Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Hade det någon frid? Han visste det knappast —
men den tavla som han nu började skulle heta
Träden. I den skulle ej få finnas ett grand av
bitterhet eller sorg eller död. Kunde han då måla en sådan
tavla, han som aldrig känt frid? Jo, sade vännerna,
du kan åtminstone tänka dig friden och glädjen, och
om du ej funnit dem i livet skall du skapa dem i din
konst. Då tyckte han att han förstod och började
måla.
Om några veckor var han så långt kommen med
denna tavla, att han kände ett visst hopp att den
kunde bli något. Visserligen hade han endast kunnat
arbeta på den ryckvis och med en viss ansträngning,
men efter hand hade han liksom fått en viss träning.
Han hade blivit en yrkeslärling och han kanske
snart kunde göra gesällprovet. Konstens åldermän
sade att detta var den största tavla som målats i
deras tid. Den var, sade de, helt enkelt levande med
ett intensivt liv — men i varje dess detalj var ändå
endast djup ro och stillhet.
Det var också en mycket besynnerlig tavla. När
han dagen innan den skulle utställas liksom stod och
tog ett sista farväl av den —ty landets kronprins,
som älskade detta slags konst, hade sett den och
efteråt uttryckt sin önskan att få köpa den — kände
han sig nästan nöjd med sig själv. Tv därinne under
de åldriga kronornas mystiska skuggor bodde en
sällsam frid och stilla glädje. Mossorna lyste
smaragdgröna och små skogsliljor sågo upp som
underbart rena lågor mellan rotspirorna. Det susade en
svag och fridsam vind genom löven och man trodde
sig höra vindens och fåglarnas sånger. Träden hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
