- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
89

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

han sig och rusade in i skogen förbi den gamle som
redan börjat gräva. Han sökte sig springande väg
mellan träden och snavade ofta, ty han såg icke mer
på marken utan bara rakt fram mot det underliga
ljuset i skogens bakgrund. Men fast han föll gång på
gång och sargade sig och blev liggande sanslös, så
började han alltjämt springa så fort han vaknade. Det
mörknade alltmer i skogen och blev allt besvärligare
att komma fram. Aldrig hade han trott att denna
skog var så vidsträckt och att morgonljuset var så
fjärran. Han var det ännu icke närmare. När han
stannade och lyssnade hörde han blott bultandet av
sitt eget hjärta och det dova skrapandet av den gamles
spade som grävde graven därborta mellan de
hundraåriga ekarna.

— Det var icke detta som jag målade, viskade han
feberhastigt. Det var det jag icke målade utan bara
anade som jag ville. Jag skall aldrig stanna här! Och
han fortsatte att springa och att längtansfull stirra
mot den avlägsna ljusningen som såg ut som randen
av en grön äng under en underbart bländande sol.

Till sist blev det ljusare och lättare att andas.
Långt, långt borta vid synranden såg han nu det
sällsamma skenet vandra i täta böljor som om det varit
vågsvall från ett hav av stjärnljus. Men där var icke
någon sol på himmelen utan detta land var ljus i sig
självt. Och han påskyndade sina steg och hade så
småningom skogen långt bakom sig.

Han märkte först nu att hans steg blivit lättare och
att det ej mera kändes som om fötterna klibbade vid
jord och gräs eller snärjdes av rotspiror, tågor och
ljung. Marken var slät men ändå ej kal — detta gräs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free