Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Så eget att han inte stammar när han sjunger,
tänkte Torsten, men det är väl därför att då får han
ta sig så lång tid han vill att dra ut på stavelserna.
Torsten blev tillfrågad om inte han kunde några
sådana sånger, men han avstod från att sjunga. Han
kunde bara "Alla fåglar" och "Göken ropar", och
hade på känn att han skulle blamera sig med dem nu.
Han lyssnade mycket mer till hur ekot av Mats
fortsatta hymner till förbjudna fröjder skrällde i väg
långt bort mot de blåa åsarna bakom Bysjön.
II
Det förefaller som om barn i konfirmationsåldern
i allmänhet äro något osedligare än vuxna, särskilt
vad beträffar pojkar. De befinna sig i den
fruktansvärda period då varje nerv i deras oförstörbara
kroppar, varje organ ropar på utlösning av kraft, och de
många heta akterna försiggå i hjärnan under det
läpparna babbla om ting om vilka de ännu ej veta
något annat än det grövre yttre. De ha ej ännu varit
med om denna maceration de la chair som Rabelais
låter den mångkunnige Rondibilis rekommendera åt
Panurge i hans nöd — de äro irrande små hanlamm,
dessa nattvardsynglingar, och de stångas vilt mot det
plank som ännu skiljer dem från besvarandet av
kropparnas eviga fråga.
Torsten låg i sin betalda bädd vid Höj hammars
bruk en bit från kyrkbyn och väntade på sömnen.
Den gamla bruksänkan sov och snarkade i sitt
köksbås så att han hörde det ända in i rummet. De
vitkalkade väggarna med kungaporträtten glimmade, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
