Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
resten — den där dansbanan var ju rätt oskyldig. Inte
var det på detta hårda, ohyvlade golv man sökte sin
första käresta och inte behövde det vara natt och
mörkt för att pojkar och flickor skulle smeka
varandra och undersöka varandras kroppar utan att veta
eller våga göra något mer. Torsten visste det, han,
som hållits så strängt och ändå varit med om så
många tokerier som far och mor aldrig drömt om.
Det var också ganska besynnerligt med den här
första nattvardsgången. En del, särskilt de
frireligiösa, hade han hört tala om den som en ren hädelse
mot Gud, att så många pojkar och flickor ovärdigt
skulle begå sakramentet. För sin egen del visste
Torsten att han var ovärdig, och om det varit bara han
ensam som skulle gå fram till altarringen, så hade han
nog ryst tillbaka. Men nu var det ju så många, och
så var det föräldrarna som bestämde den saken. Om
alla kamraterna kunde gå fram så kunde väl han
också, och så mycket begrep han, att skulle alla som
ovärdigt gick dit hamna i helvetet, då kom mest hela
socknen dit, och alla som levat i socknen i många
hundra år. Och det kunde man väl knappt tänka sig.
Då var det ju ingen mening med någonting.
Förresten, han hade annat att tänka på nu, i
morgon skulle han bekanta sig med läsgossarna och
flickorna vid bruket. De hade rykte om sig att vara elaka
mot skogsbygdens barn, men rädd var han inte.
Egentligen så kanske det var ett visst tecken att inte
långa Mats vågat sig på honom som på de andra. Jag
kanske ser ut att vara stark, tänkte han strax innan
han somnade.
7
— Dan Andersson IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
