Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
fonera, sade Lasse belåtet. Gänget gav sig i väg —
det gällde att få nånting att röka. Man skulle
försöka lios Olssons i Hattriset. Och nu begrep
Torsten varför man måste starta från bruket två timmar
innan läsningen började, fast det bara var tre
kilometer att gå. Han fann också ut att allesammans
använde snus, men ingen mer än Lasse öppet — de
övriga smusslade sig fram. Men nu hade ingen några
pengar mer, nu voro goda råd dyra.
IV
Handlanden Olsson i Hattriset var en lång, grovt
växt gubbe på sjuttio år med blomstrande röda,
runda kinder, ett väldigt skägg och ett blårandigt
köksförkläde som tydde nästan runt om kroppen. Han
var ordförande i waldenströmska missionsföreningen
och någorlunda bottenförmögen. I femtio år hade
han stått i sin butik och vägt snus och sill och varit
butter och tvär och samlat skatter. Tack vare dessa
många moderna bankinrättningar var det honom
möjligt att samla jordiska ägodelar utan att rost och
mal förtärde dem. Han liksom lurade evangeliet på
den saken. Och när han slutligen skulle få sin kallelse
till sin sista kyrkresa så behövde han inte vara
ängslig, fast han inte kunde dra sina håvor med sig. ’T
salighetens land ä dä rikedomar utå ett helt annat
slag", brukade han säga. Och eftersom han för varje
kväll både läste i kassaboken och Svenska Posten och
bad om sina synders förlåtelse, så kunde han leva ett
lugnt och ångest fritt liv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
