Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Ingen hade sagt ett ord, och den slagne reste sig
stönande, med blod rinnande ur näsa och mun. Han såg
på pojkarna med en blick sådan att Torsten med ens
skakade till som av köld. Det var en blick full av
förtvivlad vanmakt och idiotisk rädsla. Och
ögonblicket därpå var Torsten framme hos mannen och
gav honom sin näsduk. Detta var endast en
förevändning, han begagnade tillfället och mumlade : Är du
med så hjälper jag dig spöa de djävlarna? Ty han
darrade av raseri. Men han fick bara ett idiotiskt bol
till svar. Och då förstod han med ens att hans
kamrater hade överfallit en sinnesrubbad. Han önskade
att han haft långe Lasses pistol nu. Och han lämnade
sig efter gruppen och kom ensam fram till kyrkan.
Först nu erinrade han sig att han hade en stulen
cigarr i munnen, först nu blev den honom vidrig och
med en svordom spottade han den i diket.
— Förbannade svin, sade han för sig själv i det
han med psalmboken i hand gick in i kyrksalen.
V
Sjuttiotre pojkar sutto bänkade i salen. Det är
mycket orätt att säga att de sutto, endast en bråkdel
satt, resten dansade, hoppade på bord och stolar och
ställde till små slagsmål. De som sutto voro av två
slag: sådana som höllos för enfaldiga och sådana
som ritade in fula märken med pennknivar i bord och
bänkar. Hela salen surrade och sorlade och det blev
knappast ens tystare när kyrkoherde Storbärg steg
in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
