- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
105

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

Han var en medelålders man med glasögon och
spetsigt, alltid vickande hakskägg av svart färg och
kort stubb av samma slag på överläppen. Det sades
att han bar detta skägg därför att munnen var så
ful. Han var beryktad för tre egenskaper: sin
jaktiver, sin närsynthet och sin hurtighet. Vad den
förra beträffar hade den förorsakat åtskilliga
äventyr, såsom att den katta han råkat ta för en hare
sedan blivit honom tillsänd — som postpaket.
Närsyntheten lämnade honom i stor okunnighet om den
kringliggande världen och livet, och trots glasögonen
kunde läsbarnen göra nästan vad de behagade mitt
under lektionerna. Det mest framträdande draget hos
Storbärg var hurtigheten. Han åt hurtigt, utdelade
nattvarden hurtigt, promenerade hurtigt, predikade
hurtigt och sträckte hurtigt på sig var femte minut.
Han älskade hurtiga gossar och flickor och företog
långa fotvandringar med läsbarnen för att lära dem
ett hurtigt sätt. Han var så frisk och ville ha allting
så friskt.

Denna hurtighet var parad med en ståndshögfärd
utan like, och ofta då han var på hus förhör i bygden
och hans trippande hurtighet föranledde någon att
närma sig honom mer än tillbörligt var slutade
hurtigheten i en förlägen, nästan skamsen tvärhet.
Då var värdigheten i fara — och de underliga, för
små läpparna drogos isär i ett generat flin under det
ryggen spände sig stramt och krampaktigt rak, hakan
höjdes och han stirrade majestätiskt omkring sig på
mängden. Och det egendomliga inträffade att han
mitt uppe i sin folkliga iver och sin hurtiga nedlåten-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free