Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
figur bara rände upp huvudet i luften och sedan
försvann igen. Borta hos flickorna stövlade komminister
Flens omkring. Torsten såg det ena flät- och
rosettprydda huvudet ränna upp i luften och försvinna
igen efter det andra. De pojkar som redan besvarat
sin fråga drogo i hemlighet fingerkrok och någon
viskade halvhögt:
— Djävla skick inna en får den där supen!
När det långa förhöret äntligen var slut och orgeln
brusade på nytt gick det som en susning genom
gossehopen. Torsten hade givit noga akt på om det
bland kamraterna skulle finnas någon som såg gripen
eller rörd ut, men han hade sett fräckhet hos några,
och mest okynnig nyfikenhet hos de andra. De
beundrade sakramentet uteslutande ur den synpunkten
att vinet var sprithaltigt, och de diskuterade
viskande möjligheten att svälja en så pass stor klunk att
man "kände det".
Orgelns havsbrus hade överröstat deras fnitter och
mummel. Första omgången flickor och pojkar, de
två första bänkarnas barn, hade grupperat sig kring
altarringen och böjde sina knän mot den slitna,
skalliga sammetsbeklädnaden. Torsten fick vänta till
tredje omgången och hur han ansträngde sig kunde
han ej se hur akten där framme försiggick, endast
de två prästernas allvarsamma ansikten gledo fram
och åter innanför det knäböjande ledet. När
Torstens ryggkamrat kom tillbaka, böjde han sig åt sidan
och viskade ivrigt i hans öra:
— Dä va nära på lika starkt som brännvin!
Men ute i ändan på andra bänken såg han den lille
rödögde, han som sparkat luffaren i veka ryggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
