Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
ten hindrade honom att se sig omkring innan den
rödögde.var långt borta vid kyrkdörren.
Men Torsten ångrade sig att han anlitat hjälp.
Han kom ihåg att det var den där som sparkat
Håkan-Karl blodig. Det var en ful en att ta till
beskyddare !
VIII
Det fanns en liten hemlig anledning varför
Torsten känt sig så nöjd med att gå till fots hela den
långa vägen till kyrkan under det alla de andra
barnen fingo åka hästskjuts, men denna i hjärtat
djupt dolda anledning hade han aktat sig noga för
att röja. Det var så att ingen fordrade att han skulle
fotvandra även hem samma dag, han måste tillbringa
natten i sitt gamla kvarter vid Höj hammar. Och
det var ju möjligt att han på annandagen pingst
skulle kunna slinka upp till dansbanan och känna sig
som en stor karl på en gång. Hans mormor, den
gamla änkan, kunde han väl lura med att han hälsade
på kamrater och bli borta åtminstone ett par timmar.
Detta program hade uppfyllts så att han på
kvällen annandagen var på väg till dansbanan i sällskap
med Lasse och den rödögde, som sparkat tattaren
och som örfilat upp den där som skällt om
celluid-kragen. Det var inte utan att Torsten skämdes litet
för sällskapet, och särskilt därför att den rödögde —
hans namn var Knut Fidell — kommit att bli hans
beskyddare i går utanför kyrkan. Det var ena två
fulingar, de här. Han mindes ännu den där idioten
som reste sig med blod drypande ur mun och näsa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
