Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
och när en av mina vänner besökte mig nyss, sade
han mig att detta bevisade galenskapen av den
asketism jag ofta predikat som den enda anständiga
formen för en tänkande människas liv. Han talade
om min stora livshunger. Han hade rätt och orätt.
Asketismen är också livshunger, livsbejakelse.
Hungern efter ett evigt liv eller en evig stillhet och fred,
som drev den helige Antonius till öknen, var
livshunger, fast den icke låg på det sinnliga planet.
Hurudan livshunger har då jag? Å, en blandning av
båda, man kan frukta döden också utan att hysa
sinnlig hunger. Man kan avsky både livet och döden.
Men när jag känner att det sinnliga aldrig kan mätta
mig, när jag kämpar ensam i mörkret om natten för
att bli ensam med hungern efter Gud — då är jag
väl ändå en de heligas lärjunge?
Ja, ja — men sakta, sakta, detta liknar den gamla
omvändelsen på dödsbädden bara! Jag vet att jag
aldrig skall stå upp att älska och hata och gråta och
skratta och fröjdas i det underbara dagsljuset mer
eller i midnattsmånens ljus över hav och floder, och
därför skyndar jag att gripa tag i det som finns kvar
åt mig: jag förnekar livet när det ej längre står mig
till buds.
För två dagar sedan överraskade jag mig själv
med att skriva tre brev till mina vänner vari jag sade
farväl till dem i en ton som skulle låta dem veta
vilken ung Sokrates som nu dog i deras närhet.
Mellan raderna i dessa ömkliga brev skulle de ha kunnat
läsa små nödrop ur mörkret och ensamheten inför
den olösliga gåtan och sista natten. Och när jag
övervunnit frestelsen att avsända breven börjar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
