Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
icke om jag alltid hungrat och törstat efter
rättfärdighet, endast att jag aldrig blivit mättad därav. Jag
har varit barmhärtig så gott jag förstått och förmått
när icke min brådskande ärelystnad och mina nöjen
kommit mig att glömma mina medmänniskor — och
mig har icke vederfarits någon annan barmhärtighet
än den som finnes i morfin. Jag vill icke smäda, jag
ville tacka Gud, om han kunde höra, för att han
sände morfinen i världen. Men, o så sent — så
många tusen år av kval förgingo ej innan han
skänkte åt de sjuka gif t ernås evangelium. Men det
största har jag visst ännu ej nämnt: det stod visst
om några som skulle bliva Guds barn. De
fridstif-tande skola bliva det. Men jag har stiftat ofred med
min hustru, mina barn och med mig själv. Jag vill
icke berätta hur detta hände, det angår ingen. Men
jag skall aldrig bliva Guds barn. Och jag har icke
varit renhjärtad — jag skall ej ens få se honom. O,
just som jag skrivit detta tar jag det tillbaka — om
någon någonsin skall se honom, så skola alla göra
det. Detta känner jag som en visshet — och ändå —
hur jag fruktar!
Jag ligger och väntar på syster Marta — men hon
dröjer. Jag vet varför: hon vill icke läsa högt för
mig ur Baghavad-Gita, som för henne är en
"hedningarnas bibel" och som hon icke förstår. Kanske
jag ej mer skall be henne läsa — hennes röst låter så
otrogen, hennes ögon stirra rädda mot bladen och
hon väntar sig vid varje sida en hädelse.
10 augusti.
Jag har befallt syster att alla fem fönsterhalvorna
skola öppnas och jag bryr mig icke om vad man talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
