Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
om drag och förkylning. Också har jag fått in en
handspegel oaktat mina vårdares protester. Mitt
ansikte är mycket vanställt, urskrapat och gult —
men jag hotade med att kravla mig upp och ställa
mig vid fönstret om jag icke fick spegeln. Jag kände
mig mycket förskräckt och besviken när jag såg min
bild, ända in i döden intresserar det en människa hur
hon ser ut. Nu har jag ingen önskan mer att ha
någon vän hos mig i det sista, ty det fanns skräck
målad i mitt ansikte, och när jag försökt att intala
mig själv mod och lugn och till och med smålett åt
min egen oro, när jag läst Baghavad-Gitas ord, att
det aldrig funnits en tid då jag icke varit och aldrig
skall komma en tid när jag icke är, och när jag blivit
gripen till tårar av de härliga orden:
Du har icke varit, ej heller håller du på att bliva,
ej heller skall du framdeles varda,
ty du är utan verklig födelse och skall aldrig möta
den verkliga döden,
uråldrig, bestämd och evig faller du icke då,
när den förgängliga kroppen går till förgängelsen,
då, när jag läst detta, då grep jag, svage stackare,
återigen spegeln för att se den sanning jag läst
avspeglas i mina ögon. Då, mina vänner, då såg jag
fasan krypa över mitt ansikte, rädslan skälvde i
pupillerna och jag hackade tänder av ångest att vara
så nära det som Gita ville lära mig icke var någon
verklighet. Å, vad jag då föreställde mig den gamla
jorden skön och livet leende och ungdomen lockande!
Herre Gud, vad jag fann att jag älskade jorden! Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
