Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
ren Stålberg. Han vet inte av att jag smått beundrar
honom. Han har kunskaper, sjähr förvärvade och
begränsade men solida, han talar bättre än jag och han
talar tvärtemot vad jag talar. Jag tror att han är
säkrare på att alltid tala sanning än jag, och detta är väl
hans svaghet.
Jag tycker om god mat och jag tar gärna en sup
till maten — men jag avviker från mina drickande
ämbetsbröder därigenom att jag tänker, när jag inte
dricker, och läser i gamla böcker under hälften av den
tid de använda för att spela kort. Men jag känner att
jag är på glid, min ställning står sig inte, och på sista
tiden har jag upplevat något som kommit mig att
överväga huruvida jag skall sluta mitt ämbete. Ett
par av mina kolleger ha "för sitt samvetes skull"
övergivit kyrkan och äro verksamma på sociala
områden, men jag har just inga sådana intressen. Det
besynnerliga med mig är att jag icke tror på någon
Gud mer, varken Paulus, Augustinus, Luthers eller
Rosenius gud, och dock har jag ganska starka
religiösa intressen. Några av de moderna teologerna
vilka gjort sig en ny och tidsenlig gudsbild och ett
nytt apostolicum säga att de förstå mig. Men jag
förstår icke dem.
Jag har hädiskt nog gjort försök att i vissa
stunder, oftast vid en grogg och en pipa — ty jag utger
mig icke för något slags asket — få något slags
föreställning om hur vår nyvaknade kyrkas nya gud
tar sig ut, men jag har fått mycket dunkla begrepp
om honom. Bilden är så omväxlande.
Jag tycker mig nämligen se den gamle stränge
gubben i sin himlasal, men skägget, det vördnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
