- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
133

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

bjudande, visa, grymma, faderliga, outgrundliga,
snövita, böljande, eviga skägget är borta. Han är kvar,
men han är nyrakad. De moderna prästerna och
biskoparna har rakat Gud. Hans blick har blivit
drömmande, men icke genomträngande, han ser ut
som en poet, som om han tänkte utgiva nya lagens
tavlor, men på vers.

Han har inte heller sonen på sin högra hand
riktigt nu som förr. Denne har fått något slags
anställning i det sociala och får sällan tid att vara hemma.
Men framför allt saknar den nye Herran Zebaot sitt
imponerande helvete under himlasalens golv, sin eviga
motsats Satan och sina skaror av änglar. Han är
ensam däruppe. Jag undrar om han läser tidningar.

Komminister Gördelson var helt nyss hos mig och
ville höra min åsikt angående förslaget att införa
biktstolen i våra kyrkor. Han ville även ha ritualen
mera konstnärligt tilltalande, men jag är trött på
dessa frågor. Jag tänker mest på hur det skall bli
nu när vi snart ingen enda av oss tror på den gamle
guden och ändå inte kunna vara utan religion.
Jag lutar åt en panteistisk världsåskådning. Men jag
iakttar den gamle Augustinus råd att undvika
onytt-tiga ord lika ängsligt som sjömannen undviker
klippor och rev, och jag sade just ingenting. Jag har
en viss känsla aA’ att vilja skratta ibland. Det
kommer över mig när jag minst vet om det, ett litet
löje djupt inuti mig vilket växer och växer likt en
rullande snöboll tills jag förråder mig. Men denna
gång distraherades jag av hans besynnerliga blick
på min grogg, och som jag visste att han var
absolutist ringde jag efter en flaska sockrad lingondricka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free