Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
— snart–Lovar pastorn att bli med — så orkar
jag bättre?
— Jag lovar i Guds namn. Farväl då, men om ni
skulle ångra er sedan det är gjort, så kan jag icke
råda er att ta tillbaka bekännelsen. Jag kan icke lova
att bistå er på detta sätt.
Han stirrade på mig nästan otåligt och förtvivlat
på en gång. — Ta tillbaka — ta tillbaka — nej, nej.
Nu får dä gå i Guds namn. För till fängelset törs hon
nog inte, jag får vara i fred där––
När han gått kände jag mig nästan förbluffad, ty
jag hade fått ett nytt ljus över saken. Det var
ett-spöke som skrämt honom att bekänna. Men detta
spöke var väl bara framkallat av hans onda samvete.
Fruktan hade sänt honom till fängelset, men i en form
som, fast den var mycket vanlig och oftast förklarades
rent psykologiskt, dock gjorde ett visst intryck på
mig. Varför hade spöket uppträtt just på senaste
tiden ?
Och vad visste jag för övrigt om denna människa,
om hans brott, om hans ånger ? Det var som att stirra
ut i en själ, fylld till brädden av ett bottenlöst
mörker. Och så fattade jag nästan ögonblickligen ett fast
beslut: att ej angiva honom, utan frakta honom till
sjukstugan. Om det stode i min makt.
Men dagen därpå vacklade mitt beslut. Ty ingen
människa skulle tro det minsta av att denne man vore
sinnesrubbad eller så sjuk att han ej visste vad han
gjorde. Han var misstänkt för mordet bland
befolkningen. Säkert hade han utfört det. Och att anhålla
honom var ju ej heller detsamma som att få honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
