- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / IV. Posthuma noveller /
157

Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

Han kände att han blivit gammal, hans skumma
ögon irrade hit och dit när han passerade kända
ställen, gamla kittelformade bottnar efter tjärdalar och
milor, gamla kojor som han bott i, nedrasade
jordkulor som han för femtio år sedan sökt skydd i när
nordan ven genom vassa stjärnklara vinternätter. Här
och där måste han sätta sig på en sten och pusta ut.

Kungen var död. Han som var en så bra herre
som inte ville ha krig och som klappade små barn
på huvudet och gav dem karameller. Hå hå, ja! Det
var länge sen han gick den här vägen till Niklastorp,
två mil var det, skulle han orka fram till folk med
nyheterna. Folk måste ju få veta — han tyckte liksom
han ville göra kungen den här sista tjänsten.

Vid Latalams myr stannade han ett tag. En gång
hade han skjutit en älg mitt på myren — det var en
oktoberdag med dimma — älgoxen hade kommit rätt
emot honom och fått skottet mitt i bringan och först
rest sig på bakbenen innan han stupat och kört ner
både horn och huvud och hals i den gungande dyn.
Det var längesen — det var bestämt på femtiett —
det året när Sara dog. Åhå, ja, vad Sara ändå varit
till hjälp många gånger, hon bar vatten till släckning
när han rev ut milor — och så fick hon en sjukdom
— det stod mest åt bröstet — och dog, den kraken —
Och nu var kungen också död!
När han fram emot tretiden på dagen linkade in
genom Niklas-torparens stugdörr höll folk på att bli
häpna. På tio år hade ingen sett Abraham ute så långt
hemifrån. Han var så andfådd att han måste sitta
bortåt en halv timme innan man fick ord ur honom.
De fyra unga sönerna kommo strax ihåg hur gubben

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/4/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free